Inför sommaren

Bild: Matton

Nu har Sveriges skolor plockat samman sin verksamhet för att gå på sommarlov. De sista dagarna ges ofta till reflektion och utvärdering av det gångna året. Förskolorna förbereder sig rent praktiskt för sammanslagningar och fritidshemmen förbereder sina sommarutflykter och aktiviteter som ska förnimma om sommarlov för de barn som ännu inte gått på sommarledigt helt och hållet. Det är en tid med möjligheter till möten och utveckling för alla som deltar.

En fyraårig flicka berättade för mig för några dagar sedan att hon skulle byta "dagis" i två veckor. Året innan hade hon varit med om det och hon tyckte det var det bästa med hela förra sommaren. Ny miljö med nya barn och med några nya pedagoger gjorde förskoletiden som ny och spännande.

Möten mellan människor är spännande och utvecklande för både barn och vuxna om de vill. Jag önskar att nu att alla ni pedagoger tar tillfället i akt och möt era kollegor i sammanslagningarna. Fortsätt diskutera pedagogik och för professionella samtal med era nya kollegor. Passa på att tillsammans se hur flickor och pojkar interagerar med nya kompisar. Nya möten ger också möjligheter till nya mönster och nya sätt att vara. De där två veckorna med nya människor kan bli de roligaste på hela sommaren. Har du tänkt på det någon gång?

Barn är kloka och ser möjligheter i nya situationer och i nya människor. Vi vuxna borde ta efter barnens nyfikenhet och entreprenörskap som finns i nuet.

Jämställdhet är ett verb!

Skolan och förskolan ska förmedla och gestalta några olika normer och värden. Jämställdhet är ett ord som där trängs med andra värdeord som ”människolivets okränkbarhet ”och” demokrati”. Uppdraget är att gestalta och förmedla! Det innebär att jämställdhet är ett verb som lärarna inte endast kan berätta om eller elever ska kunna läsa om.

Att berätta och läsa om är bra men det är endast en början på ett riktigt jämställdhetssträvande. Det är alltså inte tillräckligt. Jämställdhetsfrågan kantas vidare av böcker som behandlar att göra jämställdhet genom olika övningar som ska stärka gruppen och erbjuda andra sätt att vara. Övningar som är bortkopplade från skolans kärnverksamhet och frånskild från ämnen som ska läsas. Övningar är bra men de kräver ett reellt sammanhang.  En tredje aspekt på jämställdhetsarbeten som bedrivs runt om i Sverige är de otaliga jämställdhetsdagar där lärare och elever får möta föreläsare som arbetat med jämställdhet i skola och med ungdomar. På dessa föreläsningar följer ofta inget tranformativt lärande hos elever eller lärare. Ofta följer diskussioner som denna: ”jamen; det föreläsaren säger handlar om det vi redan gör. Det handlar om att använda sunt förnuft.” Vi har träffat på denna typ av motstånd vid åtskilliga tillfällen. Detta motstånd beror på bristande förståelse för uppdraget.

Förnuftet tar vid när vi inte förstår vad vi gör!

För att hantera jämställdhet och de andra normer och värden som ska gestaltas och förmedlas behöver lärarna fördjupa sina kunskaper i jämställdhet, skolans styrdokument och göra reella didaktiska avgränsningar och förankra detta arbete hos sina elever. Vägen är lång och kantat av snedsteg. – men min erfarenhet säger att då läraren befinner sig i ett eget lärande så gestaltar och förmedlar läraren sina brister men även målet som hen vill uppnå. Eleverna får därmed insyn hur lärande går till och hur personlig och yrkesmässig utveckling går till. 

Ofta sägs det att läraren måste möta eleverna där de befinner sig. Ska du som lärare ska kunna utveckla dig själv måste du möta dig där du själv befinner dig. Var ärlig mot dig själv; var befinner du dig då du ska gestalta och förmedla. Ser du det som självklart att normer och värden hör samman med ålder, mognad och sunt förnuft eller som ett kunskapsområde som vi ska lära ut och som skolan ska gestalta och förmedla.  Befinner du dig i det senare påståendet kan du uppnå jämställdhet som verb.  '

Till sist kom ihåg utvärdera dina försök till att gestalta och förmedla… för metoder som bevisligen inte fungera ska skolan inte syssla med.

Ansvaret måste synas i din praktik...

...först då tar du ditt ansvar.

Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan ska gestalta och förmedla.

Skolan ska gestalta och förmedla ett stort antal normer och värden. Förskolan har i sitt första kapitel en likadan skrivning. Men många gånger glömmer, struntar i eller har personalen ingen kännedom om att deras praktik ska gestalta dessa värden.

Felet med denna frånvaro av normer uppstår då praktiken är normerande. Praktiken talar om i handlingar och ickehandlingar om vad som förväntas av våra elever. Praktiken är normblind i många klassrum och utifrån vår blogg-statistik kan vi se att tips på praktik är mer frekvent klickat än tips på utbildningar och omvärldsbevakningar samt filosofiska inlägg om jämställdhet och ojämställdhet som fenomen.

Under förmiddagen arbetade jag med att analysera åtgärdsprogram på en skola. åtgärdsprogrammen var fyllda med kartläggningar och beskrivningar om vad som elevn behöver göra för att uppnå målen. På något enstaka ställe framgick det vad läraren hade för strategier för att möta eleven där hen befann sig. Praktiken, det faktiska professionella arbetet försvann i åtgärdsprogrammen och kvar blev skrivningar som var högtravande och baserades många gånger lärarens förförståelse. Elevens och dennes åsikter eller förståelse inför  sitt lärande syntes inte någonstans.

Just denna skolas förbättringsarbete ligger till hösten att skapa en praktik och ett språk så att de pedagoger som verkar inom skolan kan förstå sin praktik på lika vilkor som dess elever och deras vårdnadshavare.

Framförallt är denna skola och många med den tvingade att ta tillbaka ansvaret från eleverna. Eleverna har rättigheten till en utbildning och en plikt att vara i skolan. Läraren har inte rättigheten eller plikten till ett arbetet men läraren har ansvaret för sitt arbete. Ansvaret måste tas och rent krasst är det så att endast det som görs blir gjort.

Kontentan är då att om denna blogg hänger sig till jämställdhetsarbetets praktik så kommer ni följare där ute att följa efter. Då så. Vi har gjort oss en deal. Vi redogör för saker som är gjorda så gör ni igen  och på så vis blir det gjort.


 

Bokcirkel

Att använda en bokcirkel som utbildningsgrund för sitt utvecklingsarbete om jämställdhet är en bra idé. Bokcirkeln är i grunden ett arbetssätt att fördjupa de kunskaper och intryck du får i mötet med det skrivna ordet. Är bokcirkeln strukturerad och följer ett välkänt mönster kan ett fördjupat lärande ta plats.

Även om du eller dina kollegor har fördjupade kunskaper i genus och jämställdhet kan en bokcirkel vara till er fördel. Samtalen kring en bok skapar fördjupning i din egen uppfattning och en intersubjektivitet mellan diig och dina kollegor. Läsandet och samtalen utvecklar det gemensamma yrkesspråk.

Vår arbetsgrupp har nu startat en bokcirkel. Trots att vi arbetet länge tillsammans tror vi att vi kan komma vidare och utveckla vår förståelse och vårt språk. Vi beslöt oss i starten att läsandet och bokcirkeln behöver struktur för att bli den källa till kunskap som vi hoppas på. Vid studier på Karlstads universitet kom vi i kontakt med en form som vi nu provar. Den ställer till det för oss och gör att vi måste läsa aktivt och vaket för att passera vårt seminarie.

1.       Vad handlar boken om?

Beskriv bokens huvudbudskap. Var noga med att använda begrepp som författaren använder och sträva efter att vara författarens begreppsdefinition som möjligt. Begrepp är centrala för att utveckla språk och förståelse.

2.       Reflektion

Fanns något i boken som utmanade ditt tänkande? Vad? Hur? Fanns det något som bekräftade ditt tänkande, idéer eller värdebaser. Tror du att det kommer att påverka din vardagsverklighet på något sätt? Vad? Hur?  Att ta till sig en åsikt och lyssna till någon annan gör att du behöver ta ställning och positionera dig och/eller ompröva din uppfattning i en fråga.

3.       Metareflektion

…och varför reagerade du på det sättet? Granska kritiskt din egen förförståelse, ditt tankemönster, din ”bias” och försvarsmekanismer. 

4.       Återkoppling

Vilka tillämpningar/vilken relevans har innehållet på JämU:s vardagsverklighet? Även om det i litteraturen gäller det här för oss att uppfinna tillämpningar – att dra konsekvenser av det lästa. Det är viktigt att teorin kommer ut i praktik och att praktiken blir teoretisk i en allt högre utsträckning.

5.       Recension

Ditt omdöme av det lästa. Det vill säga hur du värderar det lästa i förhållande till ovanstående punkter, vilken är litteraturens kvalité?

 

 

Ta gärna dessa frågor med er in i ert arbetslag och påbörja eller vidare utveckla er kunskap och ert gemensamma språk.  

 

#MILF

Foto: Peter Knutsson

Eurovision har passerat och gott är väl det.

Men däremotblev det en liten snackis om Eric Saades "hashtag"-skämt. Onödigt och plumpt skämtade förskoleidolen om den oerhört kompetenta och för kvällen strålande Petra Mede. Petra hade genomfört en fantastisk bedrift då hon ensam lotsat europas TV
-tittare genom den evighetslånga sändningen. Oberoende om "skämtet" var stundens ingivelse eller välregisserat var det onödigt. Var det omöjligt att säga "#glorius" eller "#exeptionellt". Äras den som äras bör! Petra Mede #exeptionellt.

- Men spänn av! säger vän av genusordning. Det var ett skämt!

- Fel! sägen vän av oordning! Det var inte kul! Ett skämt ska vara kul för alla. Ett bra skämt kan alla skratta med i och tillsammans med. Varken jag eller Petra skrattade då Eric grävde sig ett hål.

Ute på skolor arbetar vi ofta med härskartekniker och i korridorer och i konflikthanteringssituationer hör vi ofta "Men det var ju ett skämt". Den andra personen står och gråter och skämtaren öser på för att skuldbelägga personen som blivit ledsen över skämtet.

Nu sänds samma strukturer i europeisk TV, prime time. Nej det känns inte bra och eurovision verkar har dessutom snubblat på sin tag "we are one".

Det hela var oklokt och föga roligt och dessutom grävde en ung artist ett lite djupare hål som knappast gynnade karriären.

Begreppsidrott!

En del idrottslärare som vi träffat genom åren har ägnat sig åt begreppsidrott. Vad är det, undrade vi? 

Begreppsidrott använder sig av värdeorden i läroplanernas kapitel 1 och 2. Med hjälp av ord som exempelvis jämställdhet, mångfald och demokrati/politik. Detta arbetssätt har en tydlig normkritisk nerv som sätter det kända och den normaliserade idrotten under lupp.

Jämställd lagidrott som fotboll, innebandy eller basket innebär att grundreglerna för idrotten behålls men läraren lägger vidare regler på aktiviteten. Laget består av lika många flickor som pojkar. Pojkar får endast passa flickor och flickor får endast passa pojkar. Udda mål får endast göras av flickor och jämna mål får endast göras av pojkar. Dessa regler ställer helt nya krav på observationsförmågan hos alla inblandade och börjar lite stappligt men efter lite träning så sitter det.

Idrott och mångfald, kan bearbetas på liknande vis genom att olika personer i respektive lag erhåller en svårighet. En arm knyts intill kroppen, en spelare får endast spela på halva plan, någon får en lapp för höger öga osv. Detta ökar förståelsen inför att vi alla är olika och har olika förutsättningar och att samarbete behövs för att vi/laget ska lyckas.

Dessutom ger mångfaldsbegreppet idrottslärarna utmaningen att mångfacettera idrottslektionerna så att flera olika aktiviteter kan få plats.

Vid skrivandet av detta inlägg kom en tanke som vi tycker är lite kittlande. Kan vi organisera lagidrott på skolan och ge lagen olika spelstilar. Ett lag är demokratiskt, ett är auktoritärt och ett är liberalt osv...

Hur som helst. Att lära in med kroppen och huvudet är spännande och förenklar inlärningsprocessen. När både kropp och själ förenas i lärandet finns det möjligheter till ett lustfyllt, utveklande och transformativt lärande!

Prata, prata, prata, fråga, fråga, fråga ..

Den 24 april-13 fick vi möjlighet att delta på en konferens om sociala medier i skolan. En konferens som anordnades i Stockholm av Gothia fortbildning.

Föreläsare som Olle Cox (Friends), Sofia Berne (Gbg universitet), Caroline Dyrefors-Grufman (BEO)  Pia Widegren (utv. ledare Motala kommun, Nätvandrare) och Helena Meyer (ansv. för Nätvandring på Fryshuset) gjorde att innehållet blev klart, omväxlande och professionellt.

Vad fick vi med oss då? Jo bl.a. att kränkningar på nätet sker i samma omfattning som i verkliga livet. De som kränker på nätet är de som också kränker på skolgården och utanför skolan. Medlöparna blir dock av förklarliga skäl väldigt många fler – en knapptryckning och delningen är gjord. Kränkningarna på nätet sker utifrån att ingen ser mig och jag ser inte mottagarens reaktion– därför kan och vågar jag…
Många, alltför många vuxna sviker barnen när det handlar om att förebygga mobbning och kränkningar på nätet. I en undersökning som Friends gjort beskriver 26% av barnen att de INTE  har någon vuxen att samtala med om det som de upplever på nätet. Okunskap och osäkerhet kan vara skälen. Rubriken prata, prata, prata, fråga, fråga, fråga belyser det som är den absoluta nödvändigheten för att få ta del av det som barnen/eleverna gör, ser och skriver på sociala medier. Lika självklart som att fråga - vad åt du till lunch idag eller -vilka kompisar cyklade du med hem från skolan, så borde det vara att fråga – vilka sidor har du besökt på nätet idag, vilka har du mött på Facebook, Instagram eller Kik, några nya spel du provat på, o.s.v.?

Ett av de praktiska tips som fick vi oss till var att vänj barnet vid nätet så som vid trafiken! Vilka regler finns, vilka vägar är rätt, vilka möten kan jag få, vilka kollisioner kan jag råka ut för, o.s.v.? Barn och ungdomar kommer att möta risker i många forum. Både på nätet och i verkligheten. Det innebär inte att de tar skada. Ju bättre vi kan förbereda och diskutera riskerna i förberedande syfte desto färre barn kommer att ta skada.

Caroline Dyrefors Gruvman på BEO, redogjorde för Skollagens kap 5 och 6 och vårt juridiska vuxenansvar. Caroline har en absolut vision att det går att få stopp på kränkningar! 

Metod: Gemensamt synsätt vad gäller Nolltolerens, systematiskt främjande-arbete med elevmedverkan, hög vuxennärvaro, lyssnande vuxna som tar barnen på allvar och en fungerande plan mot diskriminering och kränkande behandling.

Målet måste vara att barnen alltid ska ha någon att prata med, någon som är intresserad, lösningsfokuserad och inte fördömande!

Små barn och normkritik!

"Han" - Havsmannen i Helsingör.
Ett normkritiskt svar på "den lille Havsfrue"?

Hur arbetar vi normkritiskt med små barn i förskolan/ förskoleklass så som läroplanen föreskriver?

Ett bra tips på detta i Kajsa Svaleryd & Moa Hjertssons bok: Likabehandling i förskolan & skolan som vi redan har uppmärksammat tidigare här på bloggen.

Författarna skriver:

 ”För att synliggöra för små barn att det finns ”osynliga” gränser kan man tala om enkla normer som att vi inte äter soppa med gaffel eller sjunger baklänges.

För att åskådliggöra detta kan man bestämma en dag då alla barn ska göra något ovanligt något som de inte brukar göra, något som de inte ”får” enligt normen. Regeln är dock att de inte får göra illa någon eller göra sönder någonting. Det kan till exempel vara att killar klär sig i kjol, sova med fötterna på huvudkudden m.m.

Samtala gärna med de äldre barnen om skillnaden mellan regler och normer. Att alla normer reglerar, men att alla normer inte är regler. Vilka normer behövs för att vi ska få det bättre. Vilka normer begränsar? Vilka normer utestänger? ”

 

Egen reflektion: Tänk att en på det här sättet kan få riktigt små barn att tänka normkritiskt såsom läroplanen säger. Att på detta sätt få barnen att tänka utifrån gruppen och vad som är bra för den. Ingen utestängs, alla inkluderas. På detta sätt kan pedagogerna få barnen delaktiga och få inflytande över vilka regler som skall gälla på förskolan och vilka regler som inte ska gälla då de utestänger individer från verksamheten.

När barnen får vara med och bestämma vilka regler som skall gälla på deras förskola blir de mer motiverade att följa dessa och medvetna om vad som gäller. Samtidigt blir barnen generösa mot varandra, eftersom en del oskrivna och begränsande regler slopas. Ett mer tillåtande socialt klimat öppnar upp för  att göra saker på olika sätt. Ett normkritiskt tänkande och förhållningsätt har börjat ta form på er förskola och hos era flickor och pojkar.  

Stressigt värre!

För vår del är det dags att sammanfatta jämsställdhetsarbetet i vår förvaltning för årets första 4 månader. Detta innebär några stunder reflektion och eftertänksamhet. Vad det bra det vi gjorde och vad har vi gjort?

Ibland rusar uppdragen och mötena förbi i en väldig fart. Det är i vart fall skönt att hålla igång. Men är allt vi håller igång bra? Kan vi rensa i uppdragen eller i vart fall i uppdragens utformning?  Till syvende og sidst vill vi att jobben leder jämställdheten framåt. Och javisst upplever vi det som om arbetet går långsamt. Men visst är vi på rätt spår.

I lokaltidningen lyftes Gnestas jämställdhetsarbete fram i veckan. Pojkarnas meritpoäng förbättrades långsamt men förbättringen är synlig och tydlig. Karina Solax Stridh som är jämställdhetsstrateg förklarade framgångarna med det långsiktiga arbetet med att förändra genus för unga pojkar.

Slutsatsen blir: Skolan ska och behöver vara jämställd för att den ska bli kunskapande.

Nästa vecka är det bara tillbaka  och arbeta vidare inför nästa delårsrapport i september.
Vi håller ut, håller i och håller om. Det enda sättet att uppnå en jämställd skola.

Likabehandling i förskola & skola av Kajsa Svaleryd och Moa Hjertson

Boken är också ett utmärkt stöd för alla som arbetar inom skola och förskola och föräldrar som vill vara aktiva i detta arbete.

 

Den vänder sig främst till dig som är ansvarig för att planera och driva arbetet med plan mot diskriminering och kränkande behandling i förskola och skola alltså rektor och förskolechef.  

I boken läggs mycket fokus på normkritik och hur du kan göra detta arbete konkret både i personalgruppen och tillsammans med eleverna. I de nya läroplanerna för förskola och skola och i handledningsböckerna från DO lyfts just detta fram; att arbeta normkritiskt. 

Att personalen är medveten om vikten av ett normkritiskt perspektiv är med andra ord grunden i ett aktivt arbete mot diskriminering och kränkande behandling. För att kunna göra detta behöver läraren redskap för att omsätta teoretisk kunskap till praktisk handling. Boken kan hjälpa till med både teori och praktik. 

En sak vi fastnade för i boken, var att det lades stor vikt vid första steget mot en normkritiskskola/förskola. Att synliggöra det som tidigare varit osynligt kräver ett respektfullt arbetssätt så att det osynliga inte ”annorlundagörs”. Genom att arbeta med att vidga normer bör skolan skapa inkluderande normer. 

Jag som jämställdhetsutvecklare vill varmt rekommendera den här boken.

Inkluderande skolmiljö!?

Normkritiskt förhållningssätt och pedagogik är ett perspektiv som på senare år varit omdiskuterat i mediala såväl som i pedagogiska sammanhang. En del menar att detta är ett trendbrott och postmodernt uttryck som bara leder till begreppsförvirring, medans andra använder perspektivet som ögonöppnare och ett sätt att problematisera exkludering och utsatthet. DO:S handledningsmaterial tydliggör relevansen med att inneha ett normkritisk förhållningssätt. Normer är informella regler som vi är omgivna av i samhället, i hemmet och  i skolan. Normer varierar givetvis från samhälle till samhälle, i olika sammanhang och påverkar vad som i en given situation uppfattas som ”normalt” (DO:s ”lika rättigheter i skolan, handledning 2012). Vilka normer råder på er skola är viktiga frågeställningar som tas upp i materialet.  Diskriminering, trakasserier och kränkningar har ofta samband med rådande normer, både i stort och smått, kränkningar och trakasserier har mer sällan att göra med enskilda företeelser utan tenderar att bottna i ett större mönster och i normskapande sammanhang.  Vi behöver därmed se saker i ett större perspektivet och ha en förståelse för att olika strukturer kan samverka.  En elev kan vara bärare av flera diskrimineringsgrunder som kan komma att innebära dubbel utsatthet.  Ett normkritisk perspektiv möjliggör att se mönster och processer i ett vidare perspektiv, vilket kan leda till att arbetssätt, verksamhet och individinriktade insatser ses över för att svara mot satta mål och behov. Självfallet finns det goda normer som fungerar vägledande men vi måste se upp för de normer som är exkluderande och som bidrar till att kränkningar uppstår.  Normkritiskt förhållningssätt handlar om synliggöra, problematisera och ifrågasätta. Är normen att vara heterosexuell, vit, medelklass, man…Vad händer med de elever som inte identifierar sig enligt denna norm? För att skapa en inkluderande skolmiljö så behöver vi kliva ur vår trygga box och istället tänka utanför ramarna. Som vi tidigare tipsat om så är filmerna "Hotell kom som du är" ett bra verktyg att använda sig av som komplement till diskussion kring normer och värderingar.

Frågeställningar att fundera över (hämtade från DO:s handledningsmaterial, lika rättigheter i skolan):

Vilka normer präglar vår verksamhet eller skola?

Vad händer när någon bryter mot rådande normer?

Hur kan vi arbeta för att förändra begränsade normer?

Håll utkik!!!

Håll utkik du som arbetar i skola och förskola efter denna låda ifrån UNICEF.

Den skickas i dagarna ut till förskolor och skolor och materialet bygger på barnkonventionen.

Till detta material rekommenderas även Pernilla Stafelds bilderbok ” Alla barns rätt” som finns att ladda ner som en gratis APP ifrån UNICEF.se.

Materialet kan med fördel användas i det främjande arbetet med ” Plan mot diskriminering och kränkande behandling”. Du som lärare får många konkreta tips och idéer hur du kan arbeta tillsammans med barnen.

Du kan själv göra kopplingen barnkonventionen/plan mot diskriminering och kränkande behandling. Genom att t.ex. arbeta med jämställdhet och mångfaldsarbete, arbetar man med artikel 2 (alla barns lika värde och rätt till skydd mot diskriminering) och i arbetet med plan mot diskriminering och kränkande behandling skall du arbeta främjande med de olika diskrimineringsgrunderna.

Upplägget hur du kan arbeta med barnen/eleverna är åskådligt och upplagt på det här sättet. 

·         Rättighet hämtat från barnkonventionen

·         Vilket mål sätter vi upp

·         Tips på vilket material du kan använda

·         Vilka förberedelser behövs

 

Materialet kan med fördel även användas i personalgruppen då barnsynen lyfts upp på agendan.

Om vi tittar lite extra på ex. artikel 3 (barnets bästa ska komma i främsta rummet) kan man med fördel göra en konsekvensanalys och då följa ett observationsschema  

·         Hur ser jag till barnets bästa i min yrkesutövning?

·         Vilken hänsyn tar vi till barnets bästa i beslut som rör barnet?

·         Hur kan vi undersöka vad som är barnets bästa i olika situationer?

 

Som sagt det här materialet tror vi ni kan ha stor användning för så öppna det och se hur.

 

Att ligga steget före

För andra gången har Halmstad Kommun genomfört Lupp som står för Lokal uppföljning av ungdomspolitiken 2012 och en hel del positiva resultat finns att återge. Vi har skolor där elever mår bra och ser positivt på framtiden. Eleverna är överlag nöjda med undervisning och lärare. Färre elever upplever att sexuella trakasserier och främlingsfientlighet är ett problem på skolan. Vi kan även se att majoriteten av elever trivs på sina skolor och upplever att stämningen på skolan är bättre än 2009 år Lupp. Trots detta har vi en del utvecklingsområden och det faktum att mobbningsproblematik kvarstår på ca 15 %. Platser där elever känner sig mest utsatta är klassrummet, rasterna och nätet.  Särskilt tjejer är utsatta i klassrummet och på nätet.  Varför sådana tendenser är intressanta att analysera utifrån genus och jämställdhetsperspektiv. Tjejer i huvudsak upplever sig stressade och uppger fysiska symtom som huvudvärk, magont.  Hur jobbar vi med jämställdhetsintegrering ute på skolorna med hänsyn till att tjejer utmärker sig negativt när det gäller den psykiska ohälsan?

Det framkommer även att elever upplever att skolan inte agerar när kränkningar uppstår. Kan detta möjligen ha samband med att elevernas otrygghetskänsla har ökat?  Om vi utgår ifrån våra politiska målområden om att antalet kränkta ska minska såväl som psykisk ohälsa samt att vi ska förse elever med trygg skolmiljö och öka möjlighet till inflytande så har vi en del att jobba med. Att bygga det främjande arbetet utifrån våra styrkor och det positiva som redan görs kan vara en väg och gå. Kan vi ligga ett steg före genom att stärka det förebyggande och främjande arbetet tillsammans med och för våra elever? Som elev, vill man vara med och påverka i högre uträckning än vad man upplever sig få. Främst vill eleverna ha en ha en ökad delaktighet och ett högre inflytande gällande skolgång och fritidsaktiviteter. Hur involverar vi elever och tillvaratar elevernas kunskaper i det främjande och förebyggande arbetet i synnerhet med en negativ utveckling gällande kränkande behandling via sociala medier? Det blir tydligt att kombinerade insatser krävs på alla nivåer, systematik och långsiktighet är också viktiga inslag såväl som det dagliga värdegrundsarbete och vuxennärvaron – vuxenvärlden lägger grunden för demokratin - agera och reagera på eventuella orättvisor och utsatthet.

En fråga för mycket kan aldrig vara fel!?

Med hjälp av Lupp har vi kartlagt elevernas livsituation i stort – men underskatta inte analysen funktion – hur har vi det på vår skola? Vilken skola vill vi bedriva? Att anlysera sitt skolspecifika resultat banar väg för en mer likvärdig och trygg skola.

Godmorgon pojkar och flickor

Jag fann en bok på en skola som var daterad 1984. Jan Einarsson och Tor G. Hultman hade skrivit en avhandling som belyste språket i skolan i ett könsperspektiv. Eftersom jag själv gick i grundskola då boken kom ut försökte jag minnas hur det var då?

Jag tror sannerligen att författarna har lyckats fånga vad som skedde i mitt klassrum. Vem som talar och vem som säger vad och hur klargörs här med tydlighet. Finns det ett kvinnnligt språk respektive ett manligt språk? Ja, det finns det enligt boken. Men det finns också en idé om hur språket talas och brukas kopplat till kön. Ett burdust och stark språk är manligt och ett svagt och milt språk är kvinnligt. Skolverket har i sitt metodmaterial "För en jämställd skola" en metod som handlar om att mäta talutrymmet. Javisst det ska vi göra för att uppnå jämställdhetsmålen i Lgr 11.

Däremot behöver troligen vi som pedagoger ta oss en funderar kring det faktum som presenteras i boken "Godmorgon pojkar och flickor" att pedagogen talar 2/3 av den sammanlagda taltiden. därefter får pojkar dela på den sista tredjedelen. denna taltid fördelas sedan med 2/3 för pojkarna och sedan 1/3 till flickorna. Därmed har pedagogen ett jättejobb för att uppnå ett flerstämmigt och jämställt klassrum.

Det handlar dels om att släppa ifrån sig makt och dels att fördela den sedan är det bara att lära sig att tala språket på ett bra neutralt sätt.

Internationella Kvinnodagen 8 Mars

Vi har slutat fira kanelbullensdag och alla hjärtans dag på vår arbetsplats. Inte för att vi tycker illa om kanelbullar och vaniljhjärtan. Utan vi anser att det finns viktigare saker här i världen att uppmärksamma. En tidigare medmedarbetare till oss och vår chef tog initiativet till det första firandet på vår arbetsplats. Vidare hoppas vi att vi kan fira FN-dagen och dagen för mänskliga rättigheter. Vi vill uppmana er alla som läser vår blogg att se över er verksamhets "högtidsdagar" och uppmärksamma de dagar som främjar rättvisa, fred, jämställdhet och mänskliga rättigheter.

Internationella Kvinnodagen är en av de dagar som sedan ett år tillbaka nu innebär högtidlihållande här på vår arbetsplats Kärnhuset i Halmstad. Internationella kvinnodagen uppmärksammas i år med ett eftermiddagsseminarium på temat Kvinnokamp - då och nu samt här och där. Vi bjuds på en exposé över personer, händelser och kultur som kommit att prägla kvinnokampen och dess uttryck nationellt och internationellt. 


Glad 8 Mars på er alla!