Tankar kring högpresterande flickor/ kvinnor, som mår dåligt

Nu är det skolstart och under hösten kommer vi att kunna läsa artiklar i tidningen om flickor och kvinnor som är högpresterande och mår dåligt. Kan vi som pedagoger göra någonting åt detta? Ja jag tror det. Ett sätt att angripa ojämställdhet, är att tidigt få syn på att det faktiskt ställs olika krav på att ta ansvar när det gäller pojkar och flickor.

I min profession som jämställdhetsutvecklare, använder jag ofta filmen som redskap, för att få pedagogerna att få syn på om de ställer olika krav på flickor och pojkar.

Vid den gemensamma analysen som går till på så sätt att filmmaterialet granskas ur genussynpunkt, ställs frågan: gör jag som pedagog någon skillnad i mitt bemötande av flickor/pojkar? Det vi sett är att pedagogen vanligtvis ställer större krav på flickor än pojkar när det gäller att ta ansvar och detta redan i tvåårsåldern.

Om jag som pedagog blir medveten om detta så sker det en förändring. Då tänker jag en extra gång, varför ställer jag dessa krav på henne men inte på honom? Detta kan vara ett sätt att arbeta medvetet för jämställdhet.

Pojkar som tidigt fått ta ansvar växer upp till ansvarstagande män.  Flickorna som tidigt lärt sig att de inte behöver ta så stort ansvar, kan ta med sig denna lärdom och inte tro att de behöver vara så duktiga i alla situationer och ta så stort ansvar för allt och alla. I förlängningen ser jag att både flickor/kvinnor och pojkar/ män som vinnare.

Christian Eidervald disputerade 2009 med avhandlingen ” Det finns inga tjejbestämmare- att förstå kön som position i förskolans vardagsrutiner och lek”. Nu undervisar han på Högskolan i Jönköping och ingår även i Genuspedagogiska forskningsgruppen vid Stockholms universitet. Hans bok” Anna bråkar” bygger på hans erfarenheter som förskollärare och studier han gjort tillsammans med andra forskare. En iakttagelse han gjorde var att pojkar fick betydligt mer hjälp än flickor av förskollärarna.

Citat från boken:
”Det var en grupp på tre-fem pojkar på varje avdelning som fick största delen av hjälpen och övriga barn både flickor och pojkar, fick oftast anpassa sig till dessa pojkar.”, sida 151.  ”Pojkar förväntas inte kunna vänta på sin tur, vilket däremot flickor förväntas kunna eftersom de antas ha tålamod. Det blir med andra ord förskollärarens föreställning om att pojkar inte kan vänta på sin tur som gör att pojkarna blir snabbare uppmärksammade. Förskolläraren anstränger sig dessutom för att bevara dessa diskursiva antagande och förklarar det som inte passar in som undantag. Pojkar tränar i denna läsning på att hävda sin vilja, eftersom det är sättet de blir uppmärksammade på, oavsett om de kräver det eller inte. På samma sätt tränar flickorna på att visa tålamod, eftersom de inte får samma uppmärksamhet, oavsett om de sitter och väntar eller om de försöker säga något”, sida 141.

Dessa citat stämmer med mina iakttagelser. Den dagen som det ställs liknande krav på små pojkar som på små flickor när det gäller att ta ansvar så har vi kommit en bra bit på vägen.

Kontakta oss om ni vill kartlägga genom filmning i höst!

Hen, Hon och Han

Os i London har inte gått någon obemärkt förbi förmodar vi. Det bästa med OS är de stora triumferna och besvikelserna. Vart fjärde år uppmärksammas många gånger sporter som finns i periferin av fotboll och hockey. Varje OS-dag pryds till sist i TV med Jonas Karlssons fantastiska krönikor. Det är just dessa som vi vill uppmärksamma er på.

Karlsson klarade av att använda det könsneutrala pronomenet ”Hen” utan att hela Sveriges blogg- och mediesfär eller kvällstidiningarnas kommentatorsfält gick ”bananas”. Snyggt och stilfullt placerad Karlsson in hen i sin krönika om cirkusen om brottningens regelverk. ”det måste vara tydligt varför hen förlorar.” basunerar Karlsson ut och den svenska tv-publiken nickar instämmande. Jämställdhetsutvecklarna vill bara kort konstatera att hen är väldigt användbart och att Karlsson gör det snyggt.

Sveriges snabbaste banlöpare

Vidare tar Karlsson död på myten om att män är snabbare än kvinnor. Eller snarare är det triathleten Lisa Nordén som gör det. Men Karlsson lyfter ut löpmomentet i triathlontävlingen för damer och konstaterar krasst att Lisa sprang sin mil, efter att simmat 1500 meter och cyklat 4 mil, på 33:42. Alltså snabbare än någon annan svensk banlöpare gjort i år. Vi kan bara säga: Hatt av och önska Lisa Nordén vidare framgångar och att Karlsson fortsätter att göra genusmedvetna krönikor och hjälpa till med det svenska språkets utveckling.

”Böcker är sprängstoff när det gäller att forma barnens bild av verkligheten”

så uttrycker sig Lena Roosberg som är avdelningschef för Barn och Familj på Stadsbiblioteket i Halmstad.

Hanna och Lena

Jämställdhetsutvecklarna bestämde sig häromveckan för att prata med henne och Hanna Sandblom som är barn-och ungdomsbibliotekarie på Söndrums bibliotek. Anledningen till samtalet var att få tips på barnböcker som har genusperspektiv och för att höra hur de jobbar med genus- och jämställdhetsperspektiv i sin verksamhet.

Ett exempel på hur Hanna har arbetat med genus är när hon, tillsammans med en kollega, för några år sedan bjöd in pedagoger till ett par föreläsningar. Då pratade de om hur man kan använda barnböcker för att diskutera och problematisera genus och kön tillsammans med barn. Då använde de sig bland annat av böckerna om Malla och Benny, som är två grisar som beskrivs på olika sätt, i linje med traditionella könsmönster. Grisböckerna lyftes fram för att visa på att man kan använda dem för att problematisera bilden av flickor och pojkar. Tillsammans med barnen kan man problematisera deras syn genom att ställa öppna frågor som ger barnen möjlighet att fundera på kvinnliga och manliga egenskaper. Exempelvis: Är Benny en flicka? Hade Benny kunnat vara en flicka? Varför/varför inte? I vilka situationer är Malla modig tror ni? Och hur är Benny när han visar omtanke?

Lena berättar om ett tillfälle på sin tidigare arbetsplats då boken Snurran och fjärrkontrollen lästes och diskuterades i en barngrupp med sexåringar. Boken handlar om en busig katt som heter Snurran och när de hade läst färdigt boken så frågades barnen om huruvida de trodde Snurran var en hankatt eller honkatt. De flesta barnen trodde/tyckte att Snurran var en hankatt. Men Snurran var ju en hona. Då blev det intressant att ställa frågor om varför barnen tycker som de gör. Var det så att kattens egenskaper gjorde att katten kopplades till ett manligt kön?

Böcker är en viktig del i att bryta med traditionella könsmönster genom att problematisera förväntningar som finns på barnen om deras framtid. När jämställdhetsutvecklarna träffade studie- och yrkesvägledarna för ett tag sedan pratade vi om svårigheten för pojkar att anta traditionella kvinnliga yrken och hur viktigt det är med förebilder och erfarenheter av olika arbetsuppgifter för att skapa intresse. När det gäller barnböckerna efterfrågar Lena en omfångsrikare beskrivning av pojkar, av typen som bryter mot traditionella könsroller. Det finns en brist på böcker som beskriver mångfalden hos pojkar och som kan fungera som förebilder säger hon. I den kategorin böckerna, som kan tyckas ”skriva en lite på näsan” finns Kalle som vill bli Lucia/ha klänning och bland annat Kenta och Barbisarna. I de böckerna finns beskrivningar av pojkar som vill leka i ”tjejroller” eller vill ha ”tjejleksaker”.

Samtidigt så kan man se de här böckerna som en möjlighet till ett radikalt och annorlunda perspektiv, som ruskar om vår föreställningsvärld.

Böcker som bryter normen för flickor och som är populära hos föräldrar och pedagoger är bland annat Pia Lindenbaums böcker om Gittan och Per Gustavssons böcker om prinsessor.

I samtalet om böckerna diskuterade vi för- och nackdelar med att flickor framställs med egenskaper som kan anses vara ”traditionellt manliga”. Blir det ett uppvärderande av manliga egenskaper samtidigt som kvinnliga egenskaper nedvärderas? Ska flickor anamma endast det ”traditionellt manliga” beteendet, så som tuffhet och mod, och ska det lyftas fram som ”manligt beteende” överhuvudtaget? De här böckerna kanske behövs för att visa ett tydligt rollalternativ till flickor idag, även om de kan upplevas överdrivna i sin ”tuffhet”. Fortfarande har många av de nya barnböcker som ges ut idag könsstereotypiska beskrivningar av pojkar och flickor.

Ibland får Hanna förfrågningar från allmänheten om vilka böcker som har normkritiska inslag och kan då tipsa om sådana. När man pratar om kön och könsroller finns det även en risk att man fixerar och reproducerar bilden av flickor och pojkar som essentiellt olika. Det är viktigt att ha det konstruktivistiska perspektivet med sig, att vi formas av vår omgivning och att vi därför blir olika och behandlas olika beroende av vårt kön, även när vi talar med barn. Därför är det viktigt att själv fundera över hur vi själva hela tiden skapar o/likheter.

När det gäller just normkritiska böcker så kanske de uppfyller ett syfte i sig, bara genom att finnas och genom att då öka mångfalden och att visa på alternativ. Bland de bra böcker som finns, rekommenderar Lena författaren Amanda Eriksson som skriver om de gamla folksagorna om Snövit, Askungen och Törnrosa men som på olika sätt vänder och vrider på könsrollerna. I en av böckerna är det prinsessan som friar till prinsen istället för tvärtom. 

På vår fråga om de tycker att det saknas fler typer av böcker i dagens utbud, så nämns böcker om regnsbågsfamiljer. Hanna hade velat se ett större utbud av skildringar just regnbågs- eller stjärnfamiljer.  Hur man som pedagog och barnskötare kan arbeta med regnbågsperspektivet i förskolan kan man lära sig på ett seminarium som Jämställdhetsutvecklarna anordnar nu i höst tillsammans med RFSL. Tips på denna typ av böcker hittas här.

Sammanfattningsvis kan det sägas att finns behov av en större mångfald i böcker. Böcker som beskriver olika typer av flickor och pojkar och som i slutändan ger barnen chansen att se olika möjligheter att vara på. Samtidigt kan vi också konstatsera att det går mycket väl att använda de böcker som redan finns idag för att belysa olika sätt att vara och att lära barnen vara kritiskt tänkande personer som kan analysera utifrån olika perspektiv. Enligt LGR 11 ska skolan vara medveten om vilka olika krav som ställs på flickor och pojkar och hur deras uppfattning om vad som är kvinnligt och manligt formas. Skolan har en skyldighet att motverka traditionella könsroller (s. 8). I Lpfö 1998/10 står det att flickor och pojkar ska ha samma möjlighet att pröva och utveckla förmågor och intressen utan begränsningar utifrån stereotypa könsroller (s. 5).   

Hanna och Lena rekommenderar slutligen boken ”Ge ditt barn hundra möjligheter istället för två” om man som vuxen vill lära sig mer om genus och hur barn och vuxna formas utifrån förväntningar på sig utifrån sitt kön.  

Se även vårt blogginlägg nedan om genusanalys av läromedel.

Vems berättelse?

Med anledning av vårt tidigare inlägg om läromedelsanalyser ur ett jämställdhetspersepektiv, vill vi tipsa om en bra mall för granskning av läromedel från jämställdskola.se. Mallen innehåller bra frågor som man kan ställa för att analysera läromedel ur ett genus- och intersektionellt perspektiv. Den kopplar även till läroplanen för skolan, så att flickor och pojkar kan ges möjlighet att studera vad den säger om jämställdhet och mångfald m.m..

Frågor som ställs i mallen är bland annat; hur beskrivs pojkar och flickors delaktighet och bidrag till det som texten handlar om? Vem är objekt och subjekt? Hur beskrivs invandrare och religioner? Uppfyller materialet de krav på jämställdhet och likabehandling som finns i grundskolans läroplan?

För att relatera till läroplanen kan nämnas att det på sida tio i LGR11 står att:
"Skolans uppdrag att främja lärande förutsätter en aktiv diskussion i den enskilda skolan om kunskapsbegrepp, om vad som är viktigt kunskap idag och i framtiden och hur kunskapsutveckling sker. Olika aspekter på kunskap och lärande är naturliga utgångspunkter i en sådan diskussion. Kunskap är inget entydigt begrepp. Kunskap kommer till uttryck i olika former - såsom fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet - som förutsätter och samspelar med varandra. Skolans arbete måste inriktas på att ge utrymme för olika kunskapsformer och att skapa ett lärande där dessa former balanserad och blir till en helhet".

Att göra en lärmodelsanalys ur ett genusperspektiv är ett ypperligt tillfälle för att diskutera kunskap och hur kunskaper formas. Vems berättelse är det vi läser om? Och hur skapar den berättelsen vår bild av verkligheten?

Äntligen tillbaka från semestern!

Jämställdhetsutvecklarna hoppas att ni har haft en skön sommar med tid för avslappning, reflektion och nya idéer som spirar.

Vi är taggade inför hösten då likabehandlingsarbetet drar igång på skolorna och förskolorna i Halmstad. Förutom ordinarie utbildning och handledning arrangerar vi i september en utbildning för ett antal förskolor, tillsammans med RFSL. Utbildningen/seminariet kommer bland annat att behandla hur normer skapas och återskapas och olika metoder för att arbeta med allas lika värde, med fokus på kön, könsuttryck, könsidentitet, sexuell läggning och homofobi. Utbildningen är en del av RFSL:s projekt om Barn i regnbågsfamiljer och innehåller konkreta metoder och deltagarna kommer att få med sig metodmaterial.

Vi kommer även att vara en del av kommunens sammanställning och analys av Ungdomsstyrelsens enkätundersökning av den lokala ungdomspolitiken (LUPP). Enkäten fylls i av alla elever i åttan och tvåan på gymnasiet under hösten och kommer att delas upp och analyseras utifrån bland annat kön. Den kommer att visa på siffror om flickornas och pojkarnas livssituation vad gäller inflytande, demokrati, arbete, hälsa, fritidsutbud, situationen i skolan och vilka framtidsplaner man har. Sammanställningen är förhoppningsvis ett bra underlag för diskussion och leder till bättre beslutsfattande.

Förresten! Har ni hunnit se några filmer eller läst böcker som har fått er att reflektera över likabehandling och jämställdhet? Och hur det har gått för er med regeringens tredje jämställdhetsmål under sommaren? Skriv gärna en kommentar!