torsdag 24 oktober 2013

"Jämställdhet en självklarhet men inte en verklighet"


Fullsatt vardagsrum” kallade Gudrun det på twitter. 250 personer var och lyssnade på Gudrun Schyman i måndags. Vardagsrummet var beläget på biblioteket i Halmstad.

Gudrun fängslade en publik i nära 2,5 timme utan paus med en Whiteboard och sig själv. Som skicklig retoriker och välslipad politiker angrep hon dagens ämne:

"Jämställdhet en självklarhet men inte en verklighet"

Gudrun gav sitt och Feministiskt initiativs syn på saken. Att vara för jämställdhet är politiskt korrekt men Vad gör tjänstemän och politik för ökad jämställdhet. Många säger att de är för jämställdhet men att de samtidigt säger att det får ta tid. Den retoriska frågan som Gudrun ställde var; Men hur lång tid skall det få ta?

Hon startade med politiken och vad som styr den. Att det är pappa Metall som bestämmer löneökningen och att mamma kommunal kommer efter, men gapet dem emellan består. Kvinnor tjänar i snitt 4400kr mindre varje månad. Det nuvarande pensionssystemet som bygger på 30 år missgynnar kvinnor som ofta går ner i tid när barnen är små. Just det här med oförklarade löneskillnader hur förklarar vi det? Kvinnor och män med samma utbildning får helt olika ingångslön. Har kvinnor en Låglönegen spetsade hon till det med.

Hon gjorde även en koppling till Miljöpartiet som när det bildades 1981 sågs med ett löjets skimmer vad var detta för miljömuppar? Men när de 1988 kom in i riksdagen gjorde detta att övriga partier var tvungna att läsa på om miljöfrågorna. Frågan lyftes fram från att ha varit en ickefråga blev det nu ett ämne som diskuterades och alla var tvungna att ha en åsikt i frågan. Kunskapen ökade i alla leden. Gudrun menar att samma sak kan hända med jämställdhetsfrågan. Får den en starkare ställning i riksdagen blir det automatiskt så att alla behöver sätta sig in i frågan. Från att ha varit en ickefråga kan det bli en fråga som får en helt annan framträdande plats. För jämställdhet är inte en fråga om åsikter utan om kunskap.
 
För skolans del råder ett belöningssystem eller bedömningssystem som ger flickor som grupp högre betyg än vad pojkar som grupp får. Vår fråga blir liknande Gudruns - Hur lång tid ska det få ta innan politik och tjänstemän i skolan ska tillse en pedagogik som kan verka för en skola för alla. Där jämställdhet inte är ett tillägg i mån av tid utan en självklarhet och ett verb i den pedagogiska professionen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar