Prata, prata, prata, fråga, fråga, fråga ..

Den 24 april-13 fick vi möjlighet att delta på en konferens om sociala medier i skolan. En konferens som anordnades i Stockholm av Gothia fortbildning.

Föreläsare som Olle Cox (Friends), Sofia Berne (Gbg universitet), Caroline Dyrefors-Grufman (BEO)  Pia Widegren (utv. ledare Motala kommun, Nätvandrare) och Helena Meyer (ansv. för Nätvandring på Fryshuset) gjorde att innehållet blev klart, omväxlande och professionellt.

Vad fick vi med oss då? Jo bl.a. att kränkningar på nätet sker i samma omfattning som i verkliga livet. De som kränker på nätet är de som också kränker på skolgården och utanför skolan. Medlöparna blir dock av förklarliga skäl väldigt många fler – en knapptryckning och delningen är gjord. Kränkningarna på nätet sker utifrån att ingen ser mig och jag ser inte mottagarens reaktion– därför kan och vågar jag…
Många, alltför många vuxna sviker barnen när det handlar om att förebygga mobbning och kränkningar på nätet. I en undersökning som Friends gjort beskriver 26% av barnen att de INTE  har någon vuxen att samtala med om det som de upplever på nätet. Okunskap och osäkerhet kan vara skälen. Rubriken prata, prata, prata, fråga, fråga, fråga belyser det som är den absoluta nödvändigheten för att få ta del av det som barnen/eleverna gör, ser och skriver på sociala medier. Lika självklart som att fråga - vad åt du till lunch idag eller -vilka kompisar cyklade du med hem från skolan, så borde det vara att fråga – vilka sidor har du besökt på nätet idag, vilka har du mött på Facebook, Instagram eller Kik, några nya spel du provat på, o.s.v.?

Ett av de praktiska tips som fick vi oss till var att vänj barnet vid nätet så som vid trafiken! Vilka regler finns, vilka vägar är rätt, vilka möten kan jag få, vilka kollisioner kan jag råka ut för, o.s.v.? Barn och ungdomar kommer att möta risker i många forum. Både på nätet och i verkligheten. Det innebär inte att de tar skada. Ju bättre vi kan förbereda och diskutera riskerna i förberedande syfte desto färre barn kommer att ta skada.

Caroline Dyrefors Gruvman på BEO, redogjorde för Skollagens kap 5 och 6 och vårt juridiska vuxenansvar. Caroline har en absolut vision att det går att få stopp på kränkningar! 

Metod: Gemensamt synsätt vad gäller Nolltolerens, systematiskt främjande-arbete med elevmedverkan, hög vuxennärvaro, lyssnande vuxna som tar barnen på allvar och en fungerande plan mot diskriminering och kränkande behandling.

Målet måste vara att barnen alltid ska ha någon att prata med, någon som är intresserad, lösningsfokuserad och inte fördömande!