tisdag 30 april 2013


Prata, prata, prata, fråga, fråga, fråga ..

Den 24 april-13 fick vi möjlighet att delta på en konferens om sociala medier i skolan. En konferens som anordnades i Stockholm av Gothia fortbildning.

Föreläsare som Olle Cox (Friends), Sofia Berne (Gbg universitet), Caroline Dyrefors-Grufman (BEO)  Pia Widegren (utv. ledare Motala kommun, Nätvandrare) och Helena Meyer (ansv. för Nätvandring på Fryshuset) gjorde att innehållet blev klart, omväxlande och professionellt.

Vad fick vi med oss då? Jo bl.a. att kränkningar på nätet sker i samma omfattning som i verkliga livet. De som kränker på nätet är de som också kränker på skolgården och utanför skolan. Medlöparna blir dock av förklarliga skäl väldigt många fler – en knapptryckning och delningen är gjord. Kränkningarna på nätet sker utifrån att ingen ser mig och jag ser inte mottagarens reaktion– därför kan och vågar jag…
Många, alltför många vuxna sviker barnen när det handlar om att förebygga mobbning och kränkningar på nätet. I en undersökning som Friends gjort beskriver 26% av barnen att de INTE  har någon vuxen att samtala med om det som de upplever på nätet. Okunskap och osäkerhet kan vara skälen. Rubriken prata, prata, prata, fråga, fråga, fråga belyser det som är den absoluta nödvändigheten för att få ta del av det som barnen/eleverna gör, ser och skriver på sociala medier. Lika självklart som att fråga - vad åt du till lunch idag eller -vilka kompisar cyklade du med hem från skolan, så borde det vara att fråga – vilka sidor har du besökt på nätet idag, vilka har du mött på Facebook, Instagram eller Kik, några nya spel du provat på, o.s.v.?

Ett av de praktiska tips som fick vi oss till var att vänj barnet vid nätet så som vid trafiken! Vilka regler finns, vilka vägar är rätt, vilka möten kan jag få, vilka kollisioner kan jag råka ut för, o.s.v.? Barn och ungdomar kommer att möta risker i många forum. Både på nätet och i verkligheten. Det innebär inte att de tar skada. Ju bättre vi kan förbereda och diskutera riskerna i förberedande syfte desto färre barn kommer att ta skada.

Caroline Dyrefors Gruvman på BEO, redogjorde för Skollagens kap 5 och 6 och vårt juridiska vuxenansvar. Caroline har en absolut vision att det går att få stopp på kränkningar! 

Metod: Gemensamt synsätt vad gäller Nolltolerens, systematiskt främjande-arbete med elevmedverkan, hög vuxennärvaro, lyssnande vuxna som tar barnen på allvar och en fungerande plan mot diskriminering och kränkande behandling.
Målet måste vara att barnen alltid ska ha någon att prata med, någon som är intresserad, lösningsfokuserad och inte fördömande!

fredag 26 april 2013

Små barn och normkritik!


"Han" - Havsmannen i Helsingör.
Ett normkritiskt svar på "den lille Havsfrue"?
Hur arbetar vi normkritiskt med små barn i förskolan/ förskoleklass så som läroplanen föreskriver?
Ett bra tips på detta i Kajsa Svaleryd & Moa Hjertssons bok: Likabehandling i förskolan & skolan som vi redan har uppmärksammat tidigare här på bloggen.

Författarna skriver:

 ”För att synliggöra för små barn att det finns ”osynliga” gränser kan man tala om enkla normer som att vi inte äter soppa med gaffel eller sjunger baklänges.

För att åskådliggöra detta kan man bestämma en dag då alla barn ska göra något ovanligt något som de inte brukar göra, något som de inte ”får” enligt normen. Regeln är dock att de inte får göra illa någon eller göra sönder någonting. Det kan till exempel vara att killar klär sig i kjol, sova med fötterna på huvudkudden m.m.

Samtala gärna med de äldre barnen om skillnaden mellan regler och normer. Att alla normer reglerar, men att alla normer inte är regler. Vilka normer behövs för att vi ska få det bättre. Vilka normer begränsar? Vilka normer utestänger? ”

 
Egen reflektion: Tänk att en på det här sättet kan få riktigt små barn att tänka normkritiskt såsom läroplanen säger. Att på detta sätt få barnen att tänka utifrån gruppen och vad som är bra för den. Ingen utestängs, alla inkluderas. På detta sätt kan pedagogerna få barnen delaktiga och få inflytande över vilka regler som skall gälla på förskolan och vilka regler som inte ska gälla då de utestänger individer från verksamheten.

När barnen får vara med och bestämma vilka regler som skall gälla på deras förskola blir de mer motiverade att följa dessa och medvetna om vad som gäller. Samtidigt blir barnen generösa mot varandra, eftersom en del oskrivna och begränsande regler slopas. Ett mer tillåtande socialt klimat öppnar upp för  att göra saker på olika sätt. Ett normkritiskt tänkande och förhållningsätt har börjat ta form på er förskola och hos era flickor och pojkar.  

fredag 19 april 2013

Stressigt värre!

För vår del är det dags att sammanfatta jämsställdhetsarbetet i vår förvaltning för årets första 4 månader. Detta innebär några stunder reflektion och eftertänksamhet. Vad det bra det vi gjorde och vad har vi gjort?

Ibland rusar uppdragen och mötena förbi i en väldig fart. Det är i vart fall skönt att hålla igång. Men är allt vi håller igång bra? Kan vi rensa i uppdragen eller i vart fall i uppdragens utformning?  Till syvende og sidst vill vi att jobben leder jämställdheten framåt. Och javisst upplever vi det som om arbetet går långsamt. Men visst är vi på rätt spår.

I lokaltidningen lyftes Gnestas jämställdhetsarbete fram i veckan. Pojkarnas meritpoäng förbättrades långsamt men förbättringen är synlig och tydlig. Karina Solax Stridh som är jämställdhetsstrateg förklarade framgångarna med det långsiktiga arbetet med att förändra genus för unga pojkar.

Slutsatsen blir: Skolan ska och behöver vara jämställd för att den ska bli kunskapande.

Nästa vecka är det bara tillbaka  och arbeta vidare inför nästa delårsrapport i september.
Vi håller ut, håller i och håller om. Det enda sättet att uppnå en jämställd skola.

fredag 12 april 2013

Likabehandling i förskola & skola av Kajsa Svaleryd och Moa Hjertson


Boken är också ett utmärkt stöd för alla som arbetar inom skola och förskola och föräldrar som vill vara aktiva i detta arbete.
 
Den vänder sig främst till dig som är ansvarig för att planera och driva arbetet med plan mot diskriminering och kränkande behandling i förskola och skola alltså rektor och förskolechef.  

I boken läggs mycket fokus på normkritik och hur du kan göra detta arbete konkret både i personalgruppen och tillsammans med eleverna. I de nya läroplanerna för förskola och skola och i handledningsböckerna från DO lyfts just detta fram; att arbeta normkritiskt. 

Att personalen är medveten om vikten av ett normkritiskt perspektiv är med andra ord grunden i ett aktivt arbete mot diskriminering och kränkande behandling. För att kunna göra detta behöver läraren redskap för att omsätta teoretisk kunskap till praktisk handling. Boken kan hjälpa till med både teori och praktik. 

En sak vi fastnade för i boken, var att det lades stor vikt vid första steget mot en normkritiskskola/förskola. Att synliggöra det som tidigare varit osynligt kräver ett respektfullt arbetssätt så att det osynliga inte ”annorlundagörs”. Genom att arbeta med att vidga normer bör skolan skapa inkluderande normer. 

Jag som jämställdhetsutvecklare vill varmt rekommendera den här boken.

fredag 5 april 2013

Inkluderande skolmiljö!?



Normkritiskt förhållningssätt och pedagogik är ett perspektiv som på senare år varit omdiskuterat i mediala såväl som i pedagogiska sammanhang. En del menar att detta är ett trendbrott och postmodernt uttryck som bara leder till begreppsförvirring, medans andra använder perspektivet som ögonöppnare och ett sätt att problematisera exkludering och utsatthet. DO:S handledningsmaterial tydliggör relevansen med att inneha ett normkritisk förhållningssätt. Normer är informella regler som vi är omgivna av i samhället, i hemmet och  i skolan. Normer varierar givetvis från samhälle till samhälle, i olika sammanhang och påverkar vad som i en given situation uppfattas som ”normalt” (DO:s ”lika rättigheter i skolan, handledning 2012). Vilka normer råder på er skola är viktiga frågeställningar som tas upp i materialet.  Diskriminering, trakasserier och kränkningar har ofta samband med rådande normer, både i stort och smått, kränkningar och trakasserier har mer sällan att göra med enskilda företeelser utan tenderar att bottna i ett större mönster och i normskapande sammanhang.  Vi behöver därmed se saker i ett större perspektivet och ha en förståelse för att olika strukturer kan samverka.  En elev kan vara bärare av flera diskrimineringsgrunder som kan komma att innebära dubbel utsatthet.  Ett normkritisk perspektiv möjliggör att se mönster och processer i ett vidare perspektiv, vilket kan leda till att arbetssätt, verksamhet och individinriktade insatser ses över för att svara mot satta mål och behov. Självfallet finns det goda normer som fungerar vägledande men vi måste se upp för de normer som är exkluderande och som bidrar till att kränkningar uppstår.  Normkritiskt förhållningssätt handlar om synliggöra, problematisera och ifrågasätta. Är normen att vara heterosexuell, vit, medelklass, man…Vad händer med de elever som inte identifierar sig enligt denna norm? För att skapa en inkluderande skolmiljö så behöver vi kliva ur vår trygga box och istället tänka utanför ramarna. Som vi tidigare tipsat om så är filmerna "Hotell kom som du är" ett bra verktyg att använda sig av som komplement till diskussion kring normer och värderingar.

Frågeställningar att fundera över (hämtade från DO:s handledningsmaterial, lika rättigheter i skolan):
Vilka normer präglar vår verksamhet eller skola?
Vad händer när någon bryter mot rådande normer?
Hur kan vi arbeta för att förändra begränsade normer?