Visst blir man glad!

Titta på förskolan och lär när det gäller planarbetet.

Har haft förmånen att jobba med " plan mot diskriminering och kränkande behandling" ute på skolor och förskolor i Halmstad ett antal år nu i min profession som genuspedagog och

jämställdhetsutvecklare. Vill passa på att beskriva hur ett sådant arbete kan se ut praktiskt på en förskola. Till saken hör att det finns en drivande förskolechef som använder vår kompetens i planarbetet.                                                                                                                                                 
Jag träffar pedagogerna första gången klockan 17-19. Det blir en massa information om vilka lagar de måste följa och information om vilka diskrimineringsgrunder de har att förhålla sig till m.m. Efter detta arbetar arbetslaget fram hur de skall arbeta främjande för att ingen diskriminering eller kränkning skall ske på deras förskola. Bra konkreta förslag som skrivs in i deras plan.

 Till nästa gång vi träffas skall en kartläggning tillsammans med barnen göras. Hur gör man det med 1-5 åringar? Ja, det finns inga hinder för dem, det går. En månad har de på sig. En månad senare en måndag klockan 07:00 träffas första arbetslaget, förskolechefer och jag och analyserar deras kartläggningar som de gjort tillsammans med de stora barnen (4-5 åringarna).

 Intervjuer med hjälp av bilder ute och inne samt rumsobservationer som visar om det finns " könskodade" rum, vilket det fanns och då blir nästa steg hur vi förändrar vi dessa rum så att de tilltalar både flickor och pojkar? Kartläggningen utomhus visar också på ställen där barnen känner sig otrygga dessa listas. Vad gör vi då?

 

Åtgärden är; närvarande pedagoger på dessa platser,. Och utmaningen; hur får alla vuxna även vikarier veta var de skall vara utomhus? Dessa platser fotograferas plastas in och sätts upp på lämpligt ställe utomhus. 

 I februari ska en ny undersökning göras tillsammans med barnen för att se om det blivit bättre eller om det är andra platser vi behöver titta till extra.

 

Klockan 9 kommer nästa arbetslag in till planering. Det är personalen som arbetar med de allra yngsta 1-3år. Deras kartläggning bestod av 6-7 filmsnuttar ute och inne. Efter analysen som görs tillsammans med förskolechef och jämställdhetsutvecklare har ett antal förbättringsförslag tagits fram.

Klockan 13:00 var det dags för det tredje arbetslaget. De hade gjort enskilda intervjuer med hjälp av fotografier tagna ute och inne. Säkert 20 olika platser var dokumenterade.Vid dessa intervjuer kom en del liknande svar fram som gäller utomhusmiljön. Desto viktigare att det finns närvarande pedagoger där som skrivs in i planen. Även toaletterna var en sådant ställe som vi tillsammans sökte bra lösningar som skrevs in i planen. Kan vi lära av detta exempel? Jag hoppas det!

Endast det som görs blir gjort… agera mot kränkningar och främja likabehandling.

Om livet i skolan…

I onsdagens Hallandsposten skrev krönikören och författaren Sara Beischer om situationen på fritids och i skolan. Sammanfattningsvis var hennes krönika välformulerad och sätter fingret på ett reellt problem i skolan och ett reellt problem för skolan.

Jämställdhetsutvecklarna håller med Sara då hon i grunden är emot att slåss. Våld föder våld och det är så det är. Otrygghet föder också reflexmässiga utfall och bristen på empati och medmänsklighet är grunden till utagerande handlingar.  Alla elever ska kunna gå till sin skola och känna trygghet. Alla elever har rätt till kroppslig integritet inte bara i skolan utan även i övriga samhället och i hemmen.

Skolan har ett uppdrag att lära ut mänskliga rättigheter men den har även ett uppdrag att gestalta mänskliga rättigheter. Skolans uppdrag är att göra substantivet mänsklig rättighet till ett verb.

Mänskliga rättigheter är något som skolan ska förmedla och gestalta. I skolans värld möts massor med olika individer med olika önskningar, behov och kompetenser. En del klarar av samspel och jämkning tillsammans med andra individers önskningar, behov och kompetenser. Många gånger är de individer som klarar av samspelet med de andra i skolan barn som har syskon, är flickor, har närvarande vårdnadshavare, har ett språk och har en vilja att delta i relationer med andra. Däremot är eleverna i en riskzon om de inte har syskon, är pojkar, har frånvarande vårdnadshavare, kommer från våldsamma hemmiljöer, har språksvårigheter och svårigheter med relationer.  Ja, faktorerna är många.

Detta är skolans problem att axla. Att balansera alla dessa flickors och pojkar s skolvardag så att de utvecklas till samhällsmedborgare som har en tilltro till de demokratiska systemen för utkrävande av rättvisa och vår individuella frihet samt deltagandet i samhället som en stor komplex relation. Jämställdhetsutvecklarna anser att Sveriges skola gör ett bra jobb  tillsammans med alla föräldrar runt omkring oss som gör så gott de kan.

Men ändå vid dagens slut kommer barn att kunna berätta för sina föräldrar om våld och kränkningar som de ser och råkar utför i Sveriges skolor.  Jag vill be alla föräldrar att stötta era barn och stärka till relationers möjligheter, demokratiska och rättsäkra tillvägagångssätt för att motverka ickedemokratiska och våldsamma tillvägagångssätt.

Skolan kan inte alltid diskutera enskilda insatser som görs för era barn då skolan verkar under sekretess och insatser som enskilda individer erhåller kan inte alltid diskuteras med vårdnadshavare till de utsatta barnen.  Allt i en demokratisk och rättsäker anda.

Som förälder kan du istället fråga ditt eget barn. Hur går det i skolan och vad händer där. I denna dialog kan du upptäcka ditt barns lärande och skolans dolda arbete för elevers trygghet. Men säg till era barns pedagoger om otryggheten kommit i uttryck från era barn. Låt skolan arbeta. Lita till skolan så kommer era barn göra detsamma.

Och feministiskt självförsvar…nja det hör inte hemma i svensk skola. Låt demokrati, jämställdhet, dialog och rättssäkerhet  vara vägen till en bra och trygg skola.

Hur är det ställt, Jämställt!?

Sverige vittnar om ökade sjukskrivningar och kvinnor är mest drabbade enligt senast framtagna siffror. Är vi förvånade? Problematiken har varit ett välkänt faktum under ganska lång tid.

Jobbhälsobarometern 2013 visar att 80 procent av kvinnor under 30 år varit borta från jobbet på grund av sjukdom det senaste året. I åldrarna 31-40 år är siffran densamma, medan sjukfrånvaron bland männen är lägre.

Analys av faktiska förhållanden och faktorer som bidrar kan härledas till ojämställdheten i hemmet och arbetslivet. Senaste forskning pekar på att unga tjejer med barn är särskilt utsatta, från att tidigare levt förhållandevis jämställt uppstår förändring när första barnet kommer. Paret tenderar att hamna i traditionella könsmönster i hur man delar hem och omsorgsarbetet.  Andra förklaringsmodeller är att unga kvinnors överhängande känsla att behöva överprestera,  på alla livets fronter, såväl arbetsliv som familjeliv. Fenomenet överpresterande tjejer börjar tidigt i skolan och ”duktiga tjejer” är ett känt begrepp i skolans värld. Till saken hör att Sverige är ett av de mest jämställda länderna, men har ändock internationellt sett den mest könssegregerade arbetsmarknaden. Detta underlättar varken den ekonomiska kassen eller vår jämställdhetssträvan.

Siffror har vi, likaså analysförmåga att kunna härleda bakomliggande problem och orsaker. Vad vi gör, får mer och mer betydelse i dagens debatt. Att öka jämställdheten på samtliga arenor påtalar vi jämt och ständigt, men ändå står det still  när det gäller att arbeta med jämställdhet som ett demokratiskt verktyg. Vi måste börja här och nu, inte där och då. Sjukskrivningstalen kommer säkerligen inte stagnera utan snarare tvärtom.

Vi måste prata jämställdhet med våra barn tidigt, redan på förskolenivå, integrera jämställdhetsperspektiven in i pedagogiken och i kunskapsmålen. Vara normkritiska när det gäller förväntningar och krav på våra killar och tjejer. Planera medvetna jämställda strategier när det gäller det hälsofrämjande och förebyggande arbetet ute på skolorna.  

Våga ta steget från låsning till lösning. Tänk så många tjejer och killar som blir förtjänta genom att vi tar jämställdhetsarbetet på allvar och faktiskt genomför ett praktiskt jämställdhetsarbete, här och nu och på lång sikt.

 Läroplan för jämställdhet!

Att jämställdhet är ett kunskapsområde och inte en åsikt är vi nog alla rörande eniga om.

Ger vi våra elever inflytande och delaktighet i kunskapshämtandet kring detta ämne? Är inte så säker på det!

Skolinspektionens vanligaste kritik på skolorna är att i deras Plan mot diskriminering, trakasserier och kränkande behandling saknas elevernas deltagande, både i framtagandet och i arbetet med planen. En främjande insats utifrån diskrimineringsgrunden kön är att integrera jämställdhet i undervisningen och elevernas vardag.

Jämställdhet är ett kunskapsområde som ska utvecklas i takt med elevernas skolgång, F-År3, År4-6 och År 7-9.

På Jämställt.se, finns ett förslag på Läroplan för jämställdhet, ett material att tycka till om och använda.

Materialet bygger på att eleverna utifrån: begrepp, lagstiftning, styrdokument och rättigheter och integrering i undervisningen konkretiserar jämställdhet.

Läroplan för jämställdhet bygger på följande stegvisa utveckling:

1 hört talas om

2 ha kunskap om
3 kunna diskutera

och det finns ett VIKTIGT tillägg, som vi inte får glömma, att GÖRA Jämställdhet.

"Jämställdhet en självklarhet men inte en verklighet"

Fullsatt ”vardagsrum” kallade Gudrun det på twitter. 250 personer var och lyssnade på Gudrun Schyman i måndags. Vardagsrummet var beläget på biblioteket i Halmstad.

Gudrun fängslade en publik i nära 2,5 timme utan paus med en Whiteboard och sig själv. Som skicklig retoriker och välslipad politiker angrep hon dagens ämne:

"Jämställdhet en självklarhet men inte en verklighet"

Gudrun gav sitt och Feministiskt initiativs syn på saken. Att vara för jämställdhet är politiskt korrekt men Vad gör tjänstemän och politik för ökad jämställdhet. Många säger att de är för jämställdhet men att de samtidigt säger att det får ta tid. Den retoriska frågan som Gudrun ställde var; Men hur lång tid skall det få ta?

Hon startade med politiken och vad som styr den. Att det är pappa Metall som bestämmer löneökningen och att mamma kommunal kommer efter, men gapet dem emellan består. Kvinnor tjänar i snitt 4400kr mindre varje månad. Det nuvarande pensionssystemet som bygger på 30 år missgynnar kvinnor som ofta går ner i tid när barnen är små. Just det här med oförklarade löneskillnader hur förklarar vi det? Kvinnor och män med samma utbildning får helt olika ingångslön. Har kvinnor en ”Låglönegen” spetsade hon till det med.

Hon gjorde även en koppling till Miljöpartiet som när det bildades 1981 sågs med ett löjets skimmer vad var detta för miljömuppar? Men när de 1988 kom in i riksdagen gjorde detta att övriga partier var tvungna att läsa på om miljöfrågorna. Frågan lyftes fram från att ha varit en ickefråga blev det nu ett ämne som diskuterades och alla var tvungna att ha en åsikt i frågan. Kunskapen ökade i alla leden. Gudrun menar att samma sak kan hända med jämställdhetsfrågan. Får den en starkare ställning i riksdagen blir det automatiskt så att alla behöver sätta sig in i frågan. Från att ha varit en ickefråga kan det bli en fråga som får en helt annan framträdande plats. För jämställdhet är inte en fråga om åsikter utan om kunskap.

 

För skolans del råder ett belöningssystem eller bedömningssystem som ger flickor som grupp högre betyg än vad pojkar som grupp får. Vår fråga blir liknande Gudruns - Hur lång tid ska det få ta innan politik och tjänstemän i skolan ska tillse en pedagogik som kan verka för en skola för alla. Där jämställdhet inte är ett tillägg i mån av tid utan en självklarhet och ett verb i den pedagogiska professionen.

Feminism – tänk så olika det kan te sig.

Under helgen brukar tiden räcka till. Då läser vi tidningen extra noggrant och tar lite längre frukost än brukligt på vardagarna. Helgens tidningar har fokuserat på feminism och jämställdhet ur olika perspektiv och på olika sätt.  

Hanna Fahl skriver i DN om sina tonår då hon i sitt band sjunger Nirvanas ”Rape me” så fint som hon kan. Hon menade inget,mer än att det var en bra låt, som Kurt Cobain skrev som en reaktion på våldtäcktskulturen. Hanna Fahls krönika sätter fingret på utsattheten unga människor i allmänhet och flickor i synnerhet befinner sig i.

Hanna Fahl skriver även om de äldre journalisterna som dikterar villkoren för bilder och bildidéer till reportagen som följer unga talangfulla band. (Törs jag skriva tjejband.) De vuxna och de äldre generationerna har ett ansvar då de möter den unga kulturen. Inte minst ett ansvar för jämställdhet. Men det kan vara för mycket för medelålders herrar. Låt oss uttrycka det så här istället – Om du vill hjälpa unga kvinnor i ett mansdominerat samhälle så ska du som man inte vara ett praktarsel utan en medmänniska - först då hjälper du till. Dessutom behöver inte unga tjejer fnissa överseende då män behandlar dem illa. Ett gott bemötande och lika villkor ska gälla alla. 

Norges nyutnämnde jämställdhetsminister Solveig Horne har gjort barska uttalande, för några år sedan, då hon ansåg att våldtäktsoffer har en del i skulden till att blivit våldtagna och att litteratur som behandlar homosexualitet kan vara skadligt för barn. Nu undrar vi vart är Norge på väg? En jämställdhetskompis som Sverige många gånger varit samstämmiga med. Men det är klart, som statsministern Erna Solberg säger, att historian ska vi inte diskutera utan det är framtiden och politiken för framtiden som ska granskas. Men ändå, undrar vi vart är Norge på väg?

Jämus förhoppning är att det ska bli bra och den nya jämställdhetspolitiken i Norge ska vara fortsatt världsledande. Annars kommer den radikala (ny)feministiska rörelsen Femen att få bredda sin kamp till Norge.

I lördagens DN fanns ett otroligt spännande reportage om den radikala feministiska rörelsen Femen.

Under parollen My body – My manifesto, syns de unga, välsminkade och barbröstade feministerna på allt fler platser i Europa. Rörelsen som kommer ur det traditionella och ortodoxa Ukraina slåss mot allt kvinnoförtryck. Religiöst, ekonomiskt, sexuellt, juridiskt, populistiskt och medialt förtryck utsätts för gruppens direktaktion. I Sverige har Svea Hovrätt utsatts för sin första Femen attack då Hovrätten tidigare i höstas friade sex pojkar för en gruppvåldtäkt. En dom som ändå fick stort medialt genomslag. Femen attacken försvann i mängden.

 

Är det radikalt och kontroversiellt med top-less feministisk aktivism? Ja, det verkar det vara då Femens grundare Inna Sjevtjenko tvingats fly till Paris. Femen var inte först men deras sätt att använda sina bara överkroppar som plakat för sitt budskap är oerhört provocerande. Är inte kvinnokroppen tillräckligt exploaterad? Femen håller med men menar samtidigt att nu exploaterar vi kvinnor kroppen med vårt budskap. Dessutom har ländernas polis väldiga bekymmer hur de ska angripa de nakna kvinnorna och omhänderta dem. 

 

I Sverige verkar det som om den offentliga debatten ändå har jämställdhetsivrare som kan diskutera problematiken påklädda. Men vi på Jämu önskar Femen lycka till i sin kamp utan kläder och vi kör vidare med våra kläder på.  

Jämställdhet och feminism tänk vad olika det kan vara.

 

 

”Våga se hela människan”… Ett intersektionellt perspektiv

Bredda förståelse, se med andra ögon, skapa helhetsbilder för att motverka trakasserier och bredda lärandet.  Intersektionalitet härstammar från sociologin och är ett analytiskt verktyg som hjälper oss att se människan i ett vidare perspektiv.

 

Flickor är inte enbart flickor, det finns andra faktorer som klass, etnicitet, utbildningsnivå, funktionshinder som samverkar och påverkar varandra, som i sin tur påverkar flickors respektive pojkars förmågor och handlingsutrymme. Med ett intersektionellt perspektiv kan vi förstå hur de olika diskrimineringsgrunderna samverkar och motverkar varandra. Fokus ligger i att se skärningspunkter mellan olika maktordningar, närmare bestämt individers olika villkor, förutsättningar och möjligheter att påverka. Det handlar om att våga och kunna se hela människan. Diskrimineringsgrunden kön skär igenom de andra diskrimineringsgrunderna, gör vi ett tillägg såsom etnicitet och funktionshinder osv, märker vi att det finns flera faktorer som maktordning och klass som samspelar och ska tas i beaktade både när vi upptäcker, utreder och åtgärdar trakasserier.  

 

Utmaningen är att se samverkande skillnader i diskrimeringsgrunder. Vad händer när vi intar ett intersektionellt, genus och normkritisk perspektiv? Helt plötsligt ser vi variationer i behov, vi får därmed större förståelse för bakomliggande faktorer och det som finns under ytan. Vi ser efter innehållet i elevers HELA livssituation och livshistoria. Vi tillåter oss själva och möta elevers olika behov, förutsättningar och förmågor att träda fram istället för ett. 

Det är just dessa förutsättningar vi kan ta fasta på när vi motverkar trakasserier men även använda som ett pedagogiskt verktyg. Vi lär olika, våra förutsättningar signalerar olika behov. Den psykiska hälsa och självkänsla påverkar vårt sätt att lära och utvecklas. Med all forskning vet vi att elevernas psykiska hälsa måste vara intakt för att eleverna ska kunna tillgodogöra sig kunskap och lärande. Elevers olika villkor, olika behov av trygghet och välmående blir viktiga aspekter att fundera kring.  Förenklat har våra elever olika förutsättningar för lärande och de just dessa förutsättningar vi ska finna, stimulera och utmana för ökad måluppfyllelse. Upplevelser, händelser, livet, kunskap och lärandet sker i alla möten. Möten som hör ihop och ingår i en livskedja av bestånddelar som är svåra och separera från varandra.  

Kan förskolan och skolan tillåta och främja mer variationer minskar också individernas begränsningar.

Vi går på det hela tiden...

Parfymreklamens stereotypa bilder!

Vi köper en traditionell identitet istället för en doft. Kvinnliga och Manliga parfymer luktar mer lika än vad reklamen vill få oss att tro. Det visar en nya vhandling i psykologi från Stockholms universitet. "Perfumes between Venus and Mars: How gender categorization of perfumes is (not) related to odor perception and odor preference".

I en undersökning, med heterosexuella personer i ålder mellan 30-40 år, om hur parfymer upplevs när inte könskategoriseringen är känd, har det framkommit att tendensen är att välja samma doft till sin potentiella partner som man valt till sig själv.Enligt forskaren bakom studien, Anna Lindqvist, doktor i psykologi vid Stockholms universitet, är resultatet spännande, eftersom parfymreklam ofta verkar för att förstärka kvinnligt och manligt för att attrahera det motsatta könet.

Dofta smart!

Regnbågen i Halmstad

I förra veckan vajade regnbågsflaggor  på Halmstads offentliga flaggstänger.

Detta kändes som ett stort framsteg. Kan just undra när Halmstad kommer att få sin första pridefestival?

I täten på den skulle då Rickard Söderberg kunna gå tätt följd av sin skönsjungande kör.

Han sprider för tillfället ett framgångsrikt arbete för att alla skall kunna få lov att älska vem de vill, vilket kan kännas som en sak som alla skulle kunna ställa upp på. Men så är det inte.

En medarbetare känner en man, 68 år, som nu äntligen lever ett gott liv tillsammans med sin livskamrat i Köpenhamn. I tjugoårsåldern blev han förskjuten utav sin pappa p.g.a av att han var homosexuell. Faderns tilltag tog honom hårt.

Samma medarbetares dotter, född på 80-talet, kom hem mycket upprörd en kväll på slutet av 90-talet. En killkompis hade blivit jagad av ett gäng killar på stan på grund av sin sexuella läggning. Hon hade lånat ut sin cykel så han skulle kunna fly från hoten.

 

Ja hur många till skall behöva ha det så här?

 

Skolorna kan med i sitt främjande och förebyggande arbete införa pridefestivaler för variationer i sätten att vara och utveckla tilliten till det egna jaget. Det hade varit spännade att se och vara med på.

 

Tänk att det skall vara så svårt att låta var och en bestämma vem de vill älska och leva ihop med. Frågan kvarstår - när är Halmstad mogen för en egen pridefestival?

 

Kan vi vara det nästa år?

 

 

 

Jämställdhet som demokratiskt instrument eller som moraliskt slagträ!

De senaste veckorna har Söndrumsskolans ”Grafitta” diskuterats friskt i massmedia över hela vårt avlånga land. Inte sällan har diskussionen fått en moralisk underton. Jämställdhet är inte alltid enkelt eller fritt från åsikter.

Som ni säkert upptäckt har Bloggen uppehållit sig kring konstverket. Detta beror på den massiva debatt som förekommit och alla de telefonsamtal som vi mottagit. Men nu kommer vi inte diskutera detta mer, då vi ser konsten som en fråga om yttrandefrihet. Debatten har sorgligt nog använt jämställdhet som ett moraliskt slagträ mot Grafittan, där jämställdhet  åberopats för att ta bort konstverket. Därför skriver vi detta inlägg. Jämställdhet är inte en fråga om moralism utan en fråga om frihet, makt och demokrati.

Vi som arbetar med jämställdhet upptäcker ofta att kvinnors kroppar och utseenden just sätts under en moralisk lupp och diskussionen blir därefter.  Konstverket visar på hur kvinnor och kvinnlighet kan avbildas som vacker, fri, ful eller som ett offer. Beroende på din värdering och dina normer ser du på konsten och tolkar den också därefter. Men din åsikt om god konst eller dålig konst är inte jämställdhet. Jämställdhet är ett demokratiskt instrument och ett tillstånd då kvinnor och män har samma möjlighet att påverka samhället och sitt eget liv.

Därför och endast därför är Carolina Falkholts grafitta en jämställdhets-claimer. Hon har tillsammans med en rad manliga konstnärer gjort ett stort konstverk där hennes del fått ett eget liv. Hon har påverkat samhället och sitt eget liv. Falkholt har gjort den maskulina graffittin till sin och genom sin egen hjärna och kropp givit ett uttryck som är fyllt med självförtroende, kraft, identitet och uppkäftighet.

Laissez faire – let it be

I dagens hallandspost blev bloggen citerad. Vårt inlägg om ”Graffittin på Söndrumsskolan” kom upp på tapeten.. Folkpartisten och tillika Barn- och Ungdomsnämndsledamoten Håkan Wallin har upprörts och uttalat sig som vuxen och privatperson. Vidare citeras även kommunrådet Suzanne Åkerlund (FP) i samma artikel att hon själv ”inte tycker den är okej” att avbilda ett kvinnokön i en skola. Tyckandena i Hallandsposten kommer från politiker som varit och är aktiva i Barn och Ungdomsnämnden och de borde ha stenkoll på skolans uppdrag. Är tyckandena om ”opassande” baserade endast på motivet och åldern på de som befinner sig i lokalerna?

Karl Miles staty ”Europa och tjuren” på Stora torg som pryds av snoppar vart än du ser fick döljas med lummig grönska då den upprättades. Men idag bryr vi oss knappast kring snoppar. Det som provocerar är motivet.

Idag är snoppen blasé i konsten. Det krävs något nytt och den konstnär som kan vitalisera snoppen i konsten idag kommer troligen att bli uppmärksammad. Mångas skolgång har kantats av taffligt klottrade snoppar på bänkar, skåp och väggar. Knappast har dessa resulterat i någon diskussion om rätt eller fel. De bara finns  där och ger uttryck för något.

Hur som helst, kanske det är Hallandsposten som vill ha en debatt om konstverket. 189 m2 graffitti har trunkerats ner till cirka 1 m2. Graffitti är en konstform som blivit accepterad men däremot är motiven fortfarande viktiga. Tydligen får inte ett kvinnligt kön avbildas. Det får inte synas i en skola. Är reaktionen modern eller samtida?

Om inte diskussionen eller konsten är välkomna in i skolan då är vi farligt ute. Det  är viktigt att det finns en diskussion och den bör få ta plats inne i skolan. Hoppas innerligt att Söndrumsskolan tar tillfället i akt att delta i debatten. Nu är politiken med, vår blogg, Hallandsposten och kulturförvaltningen. Dags för skolans elever och lärare att engagera sig och agera i yttrandefrihetens och jämställdhetens namn och engagera sig i ett enormt mångfacetterat konstverk. Dessutom kan bildämnet vältra sig i konstverket då det  i ämnet bild ska behandla: ”Bilder som behandlar frågor om identitet, sexualitet, etnicitet och maktrelationer och hur dessa perspektiv kan utformas och framställas.”

Det händer i Söndrumsskolan nu… missa inte att delta och skaffa inflytande över det fria ordet. Visa att 12-16 åringar klarar av det och att delar av vuxenvärlden har blivit ifrån åkt.

”Vår bästa tid är nu, framtiden är NUUU”.

Under den gångna veckan har vi inom ramen för projektet ”Lupp till handling” erbjudit elever, pedagoger och föräldrar runtom i Halmstads högstadieskolor föreläsningar med Micke Gunnarsson. En sann inspiratör som pratar om livet, samhällsförändring och barnens tid här och nu.  Micke Gunnarsson kickar igång och utmanar våra tankar, känslor och inställningar, han lämnar ingen oberörd. För visst tvingas vi tänka efter kring vad vi själva ger för signaler, vilket bemötande ger vi till andra människor. Det är först när vuxna kan hänga med på det som händer här och nu, som vi kan börja agera och förändra. Micke vänder på perspektivet, fokus ligger emellertid inte på tekniken utan sociala och mänskliga relationer. Det är inte Internet som är farligt utan det är vi människor. Ungdomar andas internet, sociala, digitala medier, menar Micke. Är vi verkligen delaktiga i den värld som ungdomar lever i just här och nu?? För barn och unga är en fotbolls-cup på nätet lika viktig som den som sker på den fysiska planen. Micke uppmanar oss vuxna att finnas där våra barn och unga är.  Vi kan inte leva i två världar. En värld där barn och unga är med digitala och sociala medier och en värld där de vuxna är. Faktum är att bara finns en värld, vara nyfikna och delaktiga i den verklighet som unga lever i och stötta våra barn. Vi måste fundera på att vara schysstare mot varandra och fundera på hur vi är mot varandra i ALLA sammanhang.  Det är vårt förhållningssätt som färgar, sätter normer och även hinder för förändring. Det är när vi vuxna pratar och ser ungdomar i negativa termer, om hur de klär sig, vilka sexistiska profilbilder de sätter upp på nätet, som det blir en låsning.  Låt oss vara ärliga, det är inte ungdomar som läser löpsedlar med utmanande och provocerande bilder på unga tjejer, det är vi vuxna. Barnen speglar sig i oss vuxna. Ungdomar behöver bli sedda och bekräftade på alla arenor. Alla barn har sin egen sol i sig själva, se den och ge utrymme för det unika att träda fram hos varje individ.

Mer om Micke:
www.mickegunarsson.com