Regnbågen i Halmstad

I förra veckan vajade regnbågsflaggor  på Halmstads offentliga flaggstänger.

Detta kändes som ett stort framsteg. Kan just undra när Halmstad kommer att få sin första pridefestival?

I täten på den skulle då Rickard Söderberg kunna gå tätt följd av sin skönsjungande kör.

Han sprider för tillfället ett framgångsrikt arbete för att alla skall kunna få lov att älska vem de vill, vilket kan kännas som en sak som alla skulle kunna ställa upp på. Men så är det inte.

En medarbetare känner en man, 68 år, som nu äntligen lever ett gott liv tillsammans med sin livskamrat i Köpenhamn. I tjugoårsåldern blev han förskjuten utav sin pappa p.g.a av att han var homosexuell. Faderns tilltag tog honom hårt.

Samma medarbetares dotter, född på 80-talet, kom hem mycket upprörd en kväll på slutet av 90-talet. En killkompis hade blivit jagad av ett gäng killar på stan på grund av sin sexuella läggning. Hon hade lånat ut sin cykel så han skulle kunna fly från hoten.

 

Ja hur många till skall behöva ha det så här?

 

Skolorna kan med i sitt främjande och förebyggande arbete införa pridefestivaler för variationer i sätten att vara och utveckla tilliten till det egna jaget. Det hade varit spännade att se och vara med på.

 

Tänk att det skall vara så svårt att låta var och en bestämma vem de vill älska och leva ihop med. Frågan kvarstår - när är Halmstad mogen för en egen pridefestival?

 

Kan vi vara det nästa år?