Det är viktigt med manliga förebilder

Det är ett påstående som vi fått till oss många gånger under åren. Framförallt från förskolepersonal. Det är även ett påstående som vi bemött på samma sätt sedan vi började vårt arbete i Halmstad Kommun.

Påståendet är så vanligt och slängs ut med sådan självklarhet att det många gånger ses som en sanning. Hur som helst är det främst kvinnor som arbetar i förskolan och skolan idag. Tidigare var läroverken en maskulin miljö med en maskulin hierarki och med en maskulin agenda. Ibland framträder också en oro för denna utveckling av lärarkåren. Man kallar det en ”feminisering av skolan”.  Femininiseringen har också lyfts fram som en orsak till att pojkarnas resultat är sämre jämfört med flickornas. Denna diskurs innefattar problem som i klartext säger att det är en brist på manliga lärare som är bra och dugliga lärare och brister hos de kvinnliga lärare som nu finns i majoritet i skolan.

Istället bör diskussionen vara inriktad på hur lärande går till och vilka strategier som används för att uppnå en jämställd lärmiljö. Denna diskussion förs av professionella lärare som ser att lärarens uppgift är att ge omsorg, vara hängiven eller kunnig i sitt ämne och som samtidigt strävar efter att skapa professionella relationer med sina elever.

 

Svaret på frågan är: det är viktigt med en förebild. Oberoende av vilket kön förebilden har.