I det senaste numret av Lärarnas tidning (nr. 10-11, 2012)
kan man läsa om att flickorna tar över naturprogrammen på gymnasiet. Idag
erhåller flickorna de högre betygen och väljer i stor utsträckning
otraditionellt dvs. de väljer gymnasieskolans prestigeutbildningar. Prestigeutbildningar
som har störst valfrihet då klivet ska göras in i universitetsvärlden. Så långt
allt väl.
När flickor och pojkar väljer könsbrytande tenderar de att
avbryta sina studier i en högre utsträckning än de som väljer traditionellt.
Skolverkets utbildningsråd Sven Sundin kommenterar denna statistik med att han
avråder att uppmuntra otraditionella val. Flickors osäkerhet som genererar
otraditionella gymnasieval ser han bara negativa aspekter med; ”Om de mot
förmodan får ett jobb så är det vanligare att de jobbar med något annat än vad
utbildningen avsåg.”
Läroplanen skriver: Det
sätt på vilket flickor och pojkar bemöts och bedöms i skolan, och de krav och
förväntningar som ställs på dem, bidrar till att forma deras uppfattningar om
vad som är kvinnligt och manligt. Skolan har ett ansvar för att motverka
traditionella könsmönster. Den ska därför ge utrymme för eleverna att pröva och
utveckla sin förmåga och sina intressen oberoende av könstillhörighet. (Lgr 11
sid.8.)
Sven Sundin förtydligar vidare att ”Självklart ska man läsa
efter intresse, talang och vad man önskar – det ger alltid det bästa
studieresultatet.”
Uppenbarligen är grundskolan inne på rätt spår. Flickor och
pojkar väljer idag otraditionellt i en högre utsträckning än tidigare men är
gymnasieskolans yrkeslinjer och arbetslivet redo att möta framtidens
arbetskraft? Uppenbarligen inte. En genuspedagog på varje yrkesförberedande
gymnasieprogram hade troligen vidgat vyerna hos de elever och lärare som
arbetar där. Varje avbruten gymnasieutbildning är en förlust för samhället. Det
är dags att göra oss alla – kvinnor och män – ja, hela samhället till vinnare.
För männens del är det dags att börja den manliga
frigörelsen och lämna de traditionella förväntningarna på oss och börja
intressera oss för utbildning, omvårdnad och humaniora i en högre utsträckning
något som inte kommer att hända om vi utgår från Sven Sundins perspektiv. Vi
måste anta ett nytt perspektiv, annars blir det trångt då alla pojkar ska ta
för sig av de ”manliga” prestigeutbildningarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar